Ligament

Det finns en massa viktiga strukturer i en djurkropp, idag vill jag slå ett slag för ligamenten! Och då specifikt hos häst, förstås.

_20160219_163236

Ni kanske inte ser vad som står på bilden: ”Ligaments: unsung heroes of the horse’s musculoskeletal system.”  

Fritt översatt så står det att ligament är hjältar som utför stordåd i skelettmuskelsystemet, utan att få så mycket uppmärksamhet för det. Och det stämmer så bra, tycker jag!

Ligament består av trådlik bindväv. De är placerade vid kroppens leder; binder samman skelettben och verkar stödjande och stabiliserande. Ligament har en begränsad blodtillförsel, vilket gör att de (liksom senor) läker långsamt om de skadas. Det kan vara svårt att veta skillnaden mellan en sena och ett ligament- men den enklaste förenklade förklaringen jag kan ge är att en sena går mellan skelettben och muskel, medan ligament somsagt går mellan skelettben och skelettben ?

På bilden ovan ser ni samtliga ligament i svart och jag kommer inte gå igenom dem specifikt, utan bara de ”viktigaste” (jag gillar inte det ordet egentligen, för ALLA strukturer, organ osv i en djurkropp är ju viktiga på sitt sätt- annars skulle de ju inte finnas där!) But anyhow, de viktigaste ligamenten runt leder i allafall, är kollateralligament (sidoligament). De är placerade på in- och utsidan av samtliga leder och förhindrar sidorörelser. Förutom runt bogleden där muskler fungerar som aktiva ligament.

Över ryggkotpelaren sträcker sig Ligament Nuchae (nackligamentet) från skallbasen till manken (första bröstkotorna) där det övergår till Lig. Supraspinale som går ända till svanskotorna. Så man förstår verkligen att det som sker i bakre delen av hästen har påverkan på främre delen- och tvärtom!

Ett kraftfullt ligament, som på latin faktiskt benämns som muskel (m. Interosseus medius), på engelska ”Suspensory ligament” och på svenska ”Gaffelbandet”, och ÄR faktiskt oerhört viktigt och väldigt svårt att ersätta med någon annan befintlig struktur, om det skadas. Dess uppgift är att ta upp stötar och bära upp kotleden, för att förhindra genomtramp och översträckning.

Oj, nu bubblar det i mig av iver att berätta om de viktiga patellaligamenten i knäet eller det kraftfulla plantarligamentet i hasleden, haha, men jag behärskar mig. Det är gott nog att bara skänka de fantastiska ligamenten en tanke, låta dem vara hjältar för en stund och framförallt vara snälla med dem genom varierad träning, varierad terräng, varierat underlag, sakta öka intensiteten i träningen och vara uppmärksam på vikt och belastning i sin helhet!

Bild fotad från ”The Horse’s Muscles in Motion”, sid 35.

Elektroterapi

I år 2 kommer vi lära oss att arbeta med komplement till ”enbart” massage som behandlingsmetod- till exempel elektroterapi. Jag har fått äran att njuta av det vid två tillfällen, på min skadade vad och nu spridningen ner i foten. Otroligt fantastiskt! Jag ser verkligen fram emot att kunna erbjuda detta till mina kunder snart!

12108726_10153270631545741_3465233253470356190_n

Text skriven av Marie-Louise Granholm, lärare på UPH:

Elektroterapi är en vedertagen och fungerande behandlingsmetod som bygger på att kroppen är ett elektriskt system – nervsignaler till exempel är elektriska impulser. Många av salterna som är lösta i kroppsvätskorna är dessutom i jonform och leder alltså elektricitet. Elektroterapin är lite bortglömd i väst, förmodligen för att vi har mycket större resurser i sjukvården men den är större österut och tyskarna är också väldigt duktiga på detta.

När man nämner ordet elektroterapi så finns ofta ett visst motstånd hos djurägaren på grund av att det är något man inte har provat och det enda man associerar till är känslan när man tar i ett elstängsel. Den känslan har inget med elektroterapi att göra. Det är en helt smärtfri behandling och det enda man upplever är en svag surrande känsla. Hundarna/hästarna slappnar ofta av helt och hållet och tycker det är skönt. Om man har testat elbehandling så har man som regel provat TNS/TENS som smärtlindring. Den är inte heller jämförbar med våra diadynamiska strömmar eftersom den är en kraftigt retande ström med fyrkantig kurva och det känns. Den smärtlindrar bra men egentligen bara medan strömmen är igång.

Vad gör elektroterapin?
1. Den är en väldigt bra smärtlindrare. Speciellt galvanströmmen är som en elektronisk värktablett. Ibland är det en stor fördel att slippa det onda, för när man har ont rör man sig så konstigt för att avlasta det onda.
2. Den är muskelavslappnande. Detta är en stor fördel när vi jobbar med djur. En riktigt stel muskel är nästan omöjlig att massera loss för det gör ont. För en människa kan man förklara att du får bita ihop för detta kommer att bli bra sen, men det går inte med ett djur. Hunden kan lika gärna bita ihop runt din hand.
3. Den släcker inflammation. Nu betyder inte det att inflammationen är borta efter behandlingen, utan elen snabbar på förloppet så skadan läker ut snabbare. I motsats till tabletter som bara dämpar inflammation. Så den är enastående på att behandla kroniska inflammationer där läkningen har stannat av. Ni vet dom här problemen där man har ont i nacken till exempel och så tar man en tablett eller vilar en dag och så funkar det en dag till, men minsta lilla påverkan gör att det blossar upp igen. Hur då? Jo, elen ökar cirkulation, bättre blodtillförsel till området och bättre borttransport av slaggprodukter. Den rättar till spänningen i cellmembranet vilket gör att näringsämnen kan ta sig igenom smidigare och cellen mår bättre. Den stimulerar immunförsvaret.
4. Den förbättrar också ledningshastigheten i nerverna.

Så fördelen är att man kan behandla hur smärtsamma åkommor som helst och skadan läker ut fullständigt. Den hjälper kroppens egen läkning och är helt utan biverkningar, bortsett från en eventuell, tillfällig, smärtökning när läkningsprocessen går igång. Vi kan hjälpa till med behandling av sådant man inte kan behandla med massage; leder, senor, muskelbristning. Vi kan minska svullnader och når djupt liggande muskler. Tänk nu på att jag rekommenderar inte elektroterapi istället för veterinär utan som komplement. Det är alltid bäst att veta vilken typ av skada det handlar om så man behandlar rätt.

Hästens temperatur- och vätskereglering

En normal kroppstemperatur hos hästen ligger mellan 37.2-38.2 grader. Den varierar hos olika hästar, vilket gör att det är bra att man som ägare vet vad ens häst har för normaltemp. Hästen är ett jämnvarmt djur, vilket betyder att den håller sin kroppstemperatur konstant oberoende av väder- eller vindförhållanden.

Hästens pälsstruktur skyddar mot både regn, blåst och snö och om kylan kommer gradvis så anpassas underhudsfettet, så det blir tjockare. Genom att resa sin päls, äta mer och naturligtvis öka sin aktivitet- så skyddar sig hästen från kyla. Därför är det viktigt att hästen får mer att äta de dagar det är som kallast, om de inte själva kan reglera detta.

Om pälsen är våt och/eller det blåser, så ökar såklart kroppens värmeförlust och har inte hästarna något vindskydd – eller skydd av varandra – så är täcke ett mycket gott alternativ. Annars tycker inte jag att en (oklippt) häst skall behöva täcke. Såvida de inte lider av någonting annat- såsom ålderdom, spänd/ond rygg eller liknande förstås. Men som ägare känner man förhoppningsvis sin häst bäst.

IMG_20160124_140445

Vatten behöver en häst dricka oavsett temperatur! Därför är det viktigt att de har tillgång till färskt vatten även fast utetemperaturen visar på massor med minusgrader.. Bara till produktion av saliv och magsaft behövs flera liter vatten, likväl för att utsöndra slaggprodukter via njurarna och urinen (superviktigt!! Njurarna fungerar som ett reningsverk). Minst 20 liter vatten/dygn bör en häst få i sig! Bara genom ångorna från kroppen försvinner en massa vätska ut i kylan.

Vid höga temperaturer så regleras hästens temperatur via svettning och ökad andning, samt minskat foderintag och ökat intag av vatten. Hästen kan svettas 15-20 liter per timme(!) i sval och torr miljö och upp till 30 liter i varma och fuktiga miljöer- men endast 25-30% av den producerade svetten är effektiv i att kyla hästen. Därför är det såklart ÄN mer viktigt att ständigt ha vatten till hästen sommartid, samt även kyla ned den för hand med vatten efter hårt arbete. Låg vätskenivå i kroppen medför även sänkt prestationsförmåga samt sänkt motståndskraft mot infektioner.

Skillnad häst och älg

Skelettmässigt alltså- övrigt utseende och egenskaper lämnar jag till google 😉

skelett hast skelettelg

Gräver man under skinnet så är de väldigt lika! Det har jag sett på älgslakt och jag kan knappt VÄNTA till höstens älgjakt, då jag kommer stå än mer storögd på första parkett när det slaktas- för att dissekera, känna, titta-titta-titta och jämföra med häst 😀

Den fantastiska leden!

Vi åt kokt älgkött igår och nördig som jag är, var jag såklart tvungen att dissekera en led. Det visade sig vara hasleden (tarsalleden), utan dess spets.

12513867_10153237014475741_923089706852625190_o

Första bilden visar den öppna leden och vilken fantastisk konstruktion den har! Ledytorna är perfekt utformade för att passa varandra- och till hjälp har den ledbrosk och ledvätska för den bästa friktionen. För att inte hamna ”ur led” så har samtliga leder förutom bogleden, den hjälps av muskler ligament, som ser till att leden inte går att översträcka eller rucka åt sidorna. Ifall den inte skall göra det förstås. Det är DETTA som är helt fantastiskt- att kroppen har så smarta lösningar på det som i annat fall skulle kunna vara problem! I knäleden finns det t ex två minisker för att de båda ledhuvudena i lårben respektive skankben inte skulle passa så bra ihop annars, och trycket på ledbrosket skulle bli för hårt. Där finns ju även korsbanden (en form av ligament inne i leden), som är fästa i kors för att knäleden annars skulle vara så mycket mer instabil.

På bild två visar jag bara hur de ser ut, med sina olika utseenden och egenskaper. På bild tre visar jag hur leden ser ut i sin ”normala” form- dock utan hasspetsen (Calcaneus). Vi ser skankbenet (Tibia) som på bilden är lite mörkare och naturligtvis avsågat. Den är ledad till Talus och ungefär där jag har min tumme så sitter hasspetsen. Nu ser ju inte en häst och älg EXAKT likadana ut, varken skelettmässigt eller utseendemässigt hehe, men ändå! Jag vill bara med detta slå ett slag för den fantastiska konstruktion en led har- oavsett var den sitter och oavsett exakt utseende :)

Hästens ryggrad

_20160109_174006

Liksom vi människor (och andra däggdjur), så är hästens ryggrad uppdelad i hals-/nackkotor, bröstkotor, ländkotor, (korsben) och svanskotor.

  • De två första nack-/halskotorna kallas för Atlas och Axis, sedan Vc 3-7.
  • Bröstkotorna kallas Vth 1-18, vilka sitter ihop med revbenen. Arabhästen kan ha endast 17 bröstkotor/revben. Revben (Costa) 1-8 sitter även ihop med bröstbenet (Sternum), på sin undersida.
  • Ländkotorna (Vl) är 6 till antalet arabhästen kan ha endast 5 st och har, istället för revben, utskjutande tvärutskott (Processus transversus) som är väldigt känsliga för hästen.
  • Korskotorna (Vs) är från början 5 i antalet, men har vid 3-5 års ålder växt ihop till korsbenet (Os sacrum) Korsbenet bildar bäckenet (Pelvis), tillsammans med höftbenen (Os coxae).
  • Svanskotorna (Vcd) är lite olika till antalet- typ mellan 15-21 stycken.

Rita

Läser gamla anteckningar. Ni ser att det är en häst va? ? Detta är iallafall de vanligaste latinska lägesbeskrivningarna. Finns en hel del andra, men just i detta skede då jag ritade denna vackra skapelse- så var det dessa som lärdes ut! ?

_20151209_161426

Tvåhövdade vadmuskeln; häst-människa

Många muskler heter samma på människor och hästar, och är följaktligen placerade på motsvarande ”samma ställe”. Detta är någonting jag kommer belysa fler gånger här i bloggen- för det är bra att veta för alla! Idag skall jag skriva om vadmusklerna, eftersom det är de muskler som snurrar allra mest i min skalle just nu 😉

Hästens vadben är kraftigt tillbakabildat och ligger som en litet pytteben utanpå skankbenet. Detta är på bakbenet och ligger, som hos människan, under knäleden/-skålen. Från vadmusklerna går en sena, som hos oss kan jämföras med akillessenan (hälsenan). Detta för oss då mot det faktum att hasleden är hästens ”häl”! Det är den ni ser i mitten av bilden nedan och det gör alltså att hästen egentligen har en väldigt lång ”fot” :)

15

Bilden nedan visar hur det ser ut på människan..

6804573efa-gastro

Som man tydligare ser på hästbilden, så fäster m. Gastrocnemius på lårbenet, vilket jag inte tänkt på innan jag skadade mig. Men då KÄNDE jag det 😐 

m. Gastrocnemius fäster alltså i nedre delen av lårbenet och har som funktion att, tillsammans med m. Popliteus, böja knäleden och sträcka ut hasleden. Till sin hjälp att sträcka ut hasleden har m. Gastrocnemius bland annat m. Soleus, som ni ser ligger djupare i vaden och de mynnar tillsammans ut i akillessenan. Hamstringsmusklerna, som är de muskler som ligger i baksida lår, är naturligtvis också behjälpliga i detta arbete- men det är en annan historia 😉

[Bilder lånade från akademiskridkonst.se samt pausmassage.se]

Muskelbristning i vaden

Stor blödning i m. Gastrocnemius, mediala huvudet på dexter ben* (nördbeskrivning), så just nu vilar jag från allt fysiskt :( Har tyvärr missat en del praktik-massage på hästar, där journaler skulle varit inne tidigare denna vecka. Surt! Har i alla fall pluggat lite hemma, vilket gör gott för hjärnan :) Hela kroppen längtar efter att sätta igång igen med behandlingar och palpation av allehanda hästar i min närhet!

*det inre huvudet på den stora, tvåhövdade, vadmuskeln på höger ben